Mina yogafavoriter

När man börjar med fysisk yoga inser man ganska snart att man får några favoriter bland positionerna. Och att man också tycker rätt illa om andra.

Såklart är ens ego inblandat här. Man gillar ofta de positioner som man känner sig duktig på – sådana som kroppen lätt klarar av. Och man ogillar de positioner som kroppen inte klarar av lika lätt, och som man tycker är jobbiga.

Om man är lite lat, som jag, och om man vill känna sig duktig – är det lätt att man börjar undvika de mer jobbiga positionerna. Men eftersom yoga inte är en tävling i prestation får man försöka koppla bort egot och se de mer krävande positionerna som en fin möjlighet till utveckling.

Naturligtvis är det också så att det man upplever ändras från dag till dag. Det som vissa dagar känns lätt som en plätt kan andra dagar kännas stelt och ansträngande. Det är en del av processen.

Nedåtgående hund

En av de positioner som jag avskydde när jag började närma mig yoga, och som jag absolut aldrig trodde att jag skulle klara, var Nedåtgående hund. Eller “hundjäveln“, som jag kallade den då. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur man skulle göra för att både ha huvudet nedåt, de stela “bakbenen” raka och samtidigt hålla upp hela sin tyngd med klena handleder.

Men faktum är att man ändrar sig under resans gång. Ju mer man övar desto mer förstår man, och nu är faktiskt Nedåtgående hund en av mina favoritpositioner. Den är fortfarande krävande, men inte alls på samma sätt som i början. För nu när jag har lärt mig hur man ska tänka och göra i positionen belastar den t ex inte alls mina handleder på samma sätt som tidigare. Och efter att ha övat den ett tag insåg jag plötsligt att de där stela “bakbenen” inte alls var så stela längre. Och det känns så skönt att få sträcka ut hela ryggen ibland.

Skulderstående

En annan av mina favoriter är Skulderstående, eller Salamba Sarvangasana. Jag tycker det känns härligt att ha benen rakt upp mot himlen och vända upp och ner på mig. Tror den fascinationen kan bero på att jag aldrig någonsin vågat stå på huvudet eller på händer. När jag upptäckte att skulderstående gick lätt för mig blev det förstås en favorit.

Skulderstående stretchar skuldror och nacke, lugnar hjärnan, minskar stress och stimulerar de inre organen. Ingen dum position med andra ord!

Trädet

Trädet (eller Vrksasana) är en fantastisk ställning som kräver massor av koncentration. Eftersom den utmanar balansen märks det direkt när jag är okoncentrerad. Då vinglar jag omkull och måste börja om.

Tror det är därför jag tycker så mycket om Trädet. När jag går in i positionen med full närvaro och låter andningen bli lugn och djup känner jag hur tid och rum upplöses och hur jag skulle kunna stå där i evigheter. Det blir en väldigt positiv, meditativ upplevelse.

Gudinnan

Helt gudomlig tycker jag positionen Gudinnan, eller Supta Baddha Konasana, är. Det är så otroligt skönt att få öppna upp bröstkorgen och låta skulderbladen komma inåt/bakåt. Det känns extra välbehövligt efter att ha suttit mycket vid dator och telefon, då man blir liksom framåtlutad och bröstkorgen sjunker in.

Eftersom positionen också är en stressdämpande viloposition är den skön att göra i slutet av ett yogapass. Gärna med lite lugn musik och en långsam, djup andning.

Fundera över om du har några favoriter, och varför de är det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *