Vår andning – så fungerar den

Att vi hela tiden andas, och att det är en livsviktig funktion är nog självklart för oss alla. Men vi tänker kanske inte så ofta på hur själva andningsprocessen fungerar, vilka delar av kroppen som är involverade och vilka processer som sker när vi tar ett andetag.

Syre är livsviktigt för oss och det är vår andningsapparat som syresätter vårt blod. Syret är viktigt bland annat för metabolismen, alltså ämnesomsättningen, så att det vi äter och dricker omvandlas till energi. Utan syre, inget liv. Men hur går det egentligen till när syret kommer in i vår kropp?

Andningsapparaten

Vår andningsapparat består av olika delar som allihop samarbetar så att kroppens syretillförsel fungerar som den ska:

  • Övre luftvägar – näsa, bihålor, munhåla och svalg
  • Nedre luftvägar – struphuvud, luftstrupe, bronker och bronkioler
  • Lungorna
  • Alveoler (lungblåsor)
  • Inandningsmuskler – diafragma och yttre interkostalmuskler
  • Utandningsmuskler – bukmuskler och inre interkostalmuskler

Andningsmuskler

Diafragman är vår främsta andningsmuskel. Den sitter innanför de nedersta revbenen i bröstkorgen, direkt under lungor och hjärta. Diafragman kan liknas vid en kupol som lyfter upp bröstkorgen, vilket får till följd att lungornas utrymme krymper.

Inandning
När vi andas in drar diafragman ihop sig och sänks nedåt. Då vidgas samtidigt bröstkorgen och utrymmet i lungorna ökar, vilket skapar ett vacuum, eller undertryck. Detta leder i sin tur till att luften flödar in genom vår näsa och vår mun så att trycket i lungorna jämnas ut.

Vid vila står diafragman för 60-75% av inandningen. Men vi använder också de yttre interkostalmusklerna som drar ihop sig och får revbenen att lyftas uppåt så att brösthålans volym ökar ytterligare.

När vi anstränger oss ökar vårt syrebehov och då måste både diafragman och de yttre interkostalmusklerna jobba mer. Vi använder då också våra halsmuskler för att ytterligare öka volymen i brösthålan. 

Utandning
En utandning sker mer passivt än en inandning och det behövs inga muskler för att andas ut i vila. När diafragman slappnar av åker den tillbaka uppåt och brösthålans och lungornas volym minskar igen. För att jämna ut trycket i lungorna kommer luften då att flöda ut ur lungorna och ut genom vår näsa och mun.

När vi anstränger oss måste dock även utandningen få hjälp av muskler, och då börjar de inre interkostalmusklerna att jobba. De drar revbenen nedåt och då minskar brösthålans volym ytterligare. Samtidigt jobbar också vår bukmuskulatur för att hjälpa diafragman att snabbare pressas uppåt.

Försvagad diafragma

Ett allt vanligare problem är att vår diafragma blir försvagad på grund av att vi motionerar för lite. När muskeln försvagas blir vår andning försämrad, vilket i sin tur gör så att våra halsmuskler måste börja arbeta mer för att kroppen ska tillgodoses med tillräcklig mängd syre. Detta får till följd att vi får spända muskler runt nacke, hals och axlar vilket påverkar vår hållning negativt. Detta begränsar i sin tur andningen ytterligare. Det skapas alltså en ond cirkel av försämrat syreintag som påverkar vår hälsa negativt.

Rening och ventilation

Vid inandning tar vi in syre genom de övre och nedre luftvägarna till lungorna. Lungornas väggar är täckta av små lungblåsor (alveoler) som tar upp syre och fångas upp av hemoglobinet i vårt blod. Syret transporteras sedan vidare och ut i kroppens alla delar.

Vid utandning lämnar restprodukten koldioxid vår kropp via lungorna. Detta avfall används sedan av naturen vid fotosyntesen. Andningen fungerar alltså som en rening och utrensning i vår kropp. Utbytet mellan syre och koldioxid i lungorna kallas för ventilation.

Passivt vs viljestyrt

Vår andning sköts helt automatiskt via det autonoma nervsystemet, som förutom andning också styr till exempel blodcirkulation och matsmältning. Denna andning är alltså passiv – utan inblandning av vår vilja. Regleringen av andningen styrs från ett område i hjärnan som kallas den förlängda märgen. Där utlöses en serie nervimpulser som påverkar nervceller i ryggmärgen, som i sin tur aktiverar inandningsmusklerna.

Men andningen har också en koppling till vårt somatiska nervsystem, alltså det som styr de funktioner i kroppen som vi själva kan påverka. Vi kan alltså både andas automatiskt/passivt och viljestyrt/aktivt.

Vid medveten och aktiv andning (vid till exempel asanapraktik och pranayama) stärks våra andningsmuskler och ventilationen förbättras. Vi kan alltså börja ta in mer syre och göra oss av med mer koldioxid. Detta innebär med andra ord en mer aktiv rening av vår kropp. Vi kan också aktivt styra över vår energitillförsel, vår sinnesstämning och vår hälsa.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *